Sista avrättningen i Sverige

Det är den 28 februari 1910. Vintern har kvar sitt grepp om Stockholm. Himlen är blygrå och en kall vind sveper utmed Myntgatan i Staden Mellan Broarna där detektiva polisen har sina lokaler och där Stockholms Rådhusrätt är närmaste granne till Riddarhuset. Klockan är tio på förmiddagen och en brokig skara är samlad utanför rättens lokaler. De skulle alla vilja komma in i byggnaden och femte avdelningens lokaler för att se och lyssna på en rättegång. Men åhörarplatserna är få och redan besatta. Många av de skådelystna har varit på plats ett par timmar och kylan börjar göra sig kännbar. Ändå står man kvar och en del söker mildra frusenheten genom att dricka av innehållet i medförda fickpluntor. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.